/uppdaterat 5 jul 2004
Kapitel Förbud

I en så omfattande verksamhet som den Posten bedrev fanns det förstås en massa regler som skulle efterlevas, allt från maximala måttangivelser för försändelser till hur paket skulle slås in. Självfallet var det förbjudet att inte följa dessa regler, detta förhållande skulle jag vilja kalla indirekta förbud. Detta kapitel försöker att beskriva de direkta förbud som man kan finna i litteraturen.

Förbuden kan indelas i de av Världpostföreningen (UPU) beslutade förbud som i huvudsak rörde posttrafiken mellan medlemsländerna. Vidare fanns de förbud och lagar som var beslutade i Sverige av riksdag eller postverket självt, dessa rörde oftast den inhemska posttrafiken. Reglerna förändrades förstås över tiden som en spegling av utvecklingen. Om vi först tittar på UPUs regelverk så finner vi följande:

 UPU
 Förbud
 I Postfördraget som skrevs under kongressen i Madrid 1920 fanns en sektion  som beskrev de förbud som fanns rörande brevförsändelsers och en annan som berörde pakets innehåll. Om en  försändelses innehåll stred mot något av de uppräknade förbuden så skulle de enligt postfördraget inte mottagas till postbefordran. Först behandlas här brevförsändelser därefter paket

 För brevförsändelser var det förbjudet att sända:
 
a.  varuprov som kunde innebära skada för postpersonalen eller kunde smutsa ner eller fördärva den aktuella eller andra försändelser
b.  explosiva, lätt antändliga eller farliga ämnen, insekter och andra djur, vare sig levande eller döda
c.  ett flertal varuprov till, en och samma avsändare för att undgå mottagarlandets tullavgifter
d. tullpliktiga föremål
e.  opium, morfin, kokain och andra bedövningsmedel
f.  oanständiga eller osedliga föremål
g.  föremål som ej var tillåtna att införa till mottagarlandet eller sprida i avsändar- och eller mottagarlandet

För paket var det förbjudet att sända:
 
 
a.  explosiva, lätt antändliga eller farliga ämnen, insekter och andra djur
b.  opium, morfin, kokain och andra bedövningsmedel, med vissa undantag
c.  föremål som ej var tillåtna att införa till mottagarlandet eller sprida i avsändar- och eller mottagarlandet 
d. brev och anteckningar, vilka hade egenskap av verklig eller personlig skriftväxling även brevförsändelser som var adresserad till annan än paketets adressat 

Det var vidare förbjudet att utan assurans sända mynt, guld, silver och andra dyrbarheter. Ett paket fick dock innehålla en faktura.

 I Postfördraget från 1929 tillkom följande ändringar avseende brevförsändelser:

 För paket tillkom om inte annat hade överenskommits:  I Postfördraget från 1934 ändrades uppställningen för brevförsändelser:
 
a.  föremål, som på grund av sin beskaffenhet eller inslagning kunna innebära fara för postpersonalen eller nedsmutsa eller fördärva postförsändelserna
b.  tullpliktiga föremål ävensom varuprov som försändas i större antal i avsikt att undslippa gäldandet av tullavgifter
c.  opium, morfin, kokain och andra bedövningsmedel
d.  föremål, vilkas införsel eller spridning är förbjuden i hemlandet
e.  explosiva, lättantändliga eller eljest farliga ämnen
f.  oanständiga eller osedliga föremål
g.  levande djur, med undantag av bin, blodiglar och silkesmaskar 

Uppställningen från 1934 för paket var nästan identisk:
 
a.  identisk 
b.  som littera c. ovan
c.  som littera d. ovan
d. handling av karaktären verklig eller personlig skriftväxling, brevförsändelse av varje slag addresserad till annan än paketets adressat. Paketet får dock innehålle en faktura.
e.  identisk 
f.  identisk 
g.  identisk
h.  i oassurerat paket till land, som tillåter assurans: mynt, sedlar, värdepapper, platina, guld, silver, ädelstenar, smycken och andra dyrbarheter 

 I Postfördraget från 1939 gjordes en mindre justering jämfört med reglerna från 1934. Undantaget från levande djur utökades med parasiter hos skadegörande insekter.

Vid postkongressen 1947 och 1952 gjordes inga ändringar vad gäller det som var förbjudet. I postfördraget från 1957 har man utförligare specificerat de i littera e. angivna farliga ämnena. Slutligen tillkom 1964 radioaktiva ämnen under farliga ämnen.

Åtgärder
 Försändelser som genom förbiseende hade sänts trots att det var förbjudet enligt ovanstående regler skulle återsändas till inlämningspostanstalten. Dock skulle explosiva, lätt antändliga eller osedliga försändelser inte återsändas, utan skulle på stället förstöras av den förvaltning som upptäckte det förbjudna innehållet i försändelsen.

I Postfördraget 1929 detaljerades aktiviteterna som skulle vidtas. Det framgick att man, på platsen för upptäckten, skulle på stället förstöra inte bara littera b. (explosiva ämnen) utan också littera f. (oanständigheter). För littera c. (varuprov) bland brevförsändelserna så skulle innehållet återsändas till avsändaren om inte avsändarlandet har medgivit att det undantagsvis fick utlämnas till adressaten. För littera c. djur (gällande paket) så skulle innehållet återsändas till inlämningslandet om det inte undantagsvis medgivits att det kunde utlämnas. För övriga littera så skulle innehållet behandlas enligt de regler som fanns i det land där upptäckten av det förbjudna innehållet hade skett.

För listan från 1934 skulle littera a. – d. dåligt inslagna, tullpliktiga (gällde brev), narkotika, allmänt förbjudna brev (gällde paket) behandlas i enlighet med de inrikes bestämmelserna hos den förvaltning som konstaterade att förbudet hade överträtts dock måste artiklar enligt littera c. (narkotika) förstöras. Försändelser innehållande varor enligt littera e. – f. (explosiva ämnen och oanständigheter) skulle förstöras på stället av den förvaltning som upptäckte överträdelsen. Slutligen skulle littera g. (levande djur) återsändas till avsändarlandet, om djuren upptäcktes av adresslandet fick de utlämnas om detta var i enligt detta lands bestämmelser.

I 1939 års lista så skulle littera a, b, d, och g (dåligt inslagna, tullpliktiga, allmänt förbjudna och levande djur) åtgärdas enligt det lands regler där upptäckten av att förbudets överträdelse skedde. Varje land hade rätt att icke befordra förbjudna försändelser i transit, med undantag av brev och brevkort, sådana förbjudna försändelser skulle återställas till avsändarlandets postförvaltning.

Enligt postfördraget 1952 så ändrades de påbjudna åtgärderna så att för samtliga littera gällde de lagar och regler som fanns i det land som upptäckte överträdelsen med undantag av littera c, e och f (narkotika, explosiva ämnen och oanständigheter) som skulle förstöras och inlämningslandets postförvaltning skulle meddelas.

Landsunika regler
Varje medlemslands regering, tillhörande Världspostföreningen UPU, hade rätt att själv bestämma vilka försändelser som skulle befordras eller utdelas i respektive land baserat på att försändelsens innehåll inte överensstämmer landets lagar, förordningar eller påbud.

Svenska förbud

Eldfarliga oljor och explosiva ämnen
 Förbud mot att befordra eldfarliga oljor eller explosiva ämnen har funnits sedan 1872, detta var tillkommet inte bara av postala behov utan också för att skydda liv och egendom. I en kungörelse från den 7 oktober 1921 beskrevs det aktuella förbudet mot eldfarliga oljor, förbudet mot explosiva ämnen beskrevs i en kungörelse från 18 maj 1928. Dessa varor var förbjudna att sända men att sända dem var inte straffbart. Genom åren kan man i Poststadgorna läsa definitioner av vad som räknas till eldfarliga ämnen.

 Enligt ett kungligt brev till Generalpoststyrelsen av den 7 mars 1929 godkändes så kallade säkerhetständstickor att befordras inrikes.  Tändstickorna skulle inslås enligt regler från sprängämnesinspektionen.

Brännvin
 Spritvaror var en annan vara som var förbjuden att sändas i paket. Detta hade skett i en kungörelse från den 21 december 1904. Undantaget från regeln var spritvaror sända till och från apotek eller tullinrättning. Ett ytterligare undantag var paket om högst 5 kg som ankom sjövägen till Sverige. Den eventuellt beslagtagna spriten skulle förstöras detta var också fallet med explosiva ämnen. Regeln om att spriten skulle förstöras ändrades i en kunglig kungörelse från den 4 december 1925. Enligt denna så skulle sprit som hade beslagtagits ur den inhemska postverksamheten utbjudas till försäljning till ”spritbolag” d.v.s. företag som handlade med sprit. Något speciellt kan man ju tycka att det var att man trots ovan, så kunde man sända 50 cl cognac i ett brev eller varuprov. Förbudet  mot spritdrycker i paket var inte betingat av några postala skäl såsom det  var för eldfarliga oljor och explosiva ämnen.

Levande djur
 Sedan 1881 fanns ett förbud mot att i postpaket befordra levande djur. Den 23 april 1909 meddelades att bin fick undantas på vissa villkor. Nya regler infördes 1932, dessa gällde för samtliga försändelseslag. Levande djur fick inte befordras med undantag av bin och blodiglar. Vid något tillfälle så har även ostron godkänts.

Nedsmutsa eller förstöra
 Försändelser fick inte ha ett innehåll som kunde nedsmutsa eller förstöra andra försändelser eller som kunde innebära fara för postpersonalen. Exempel på detta angavs i ett cirkulär från 1910 där förbud mot glitter, i form av glimmer, krossat glas eller liknande, fastsatt på brevkort. Denna regel kvalificerades 1930 att gälla även om kortet var inlagt i öppet omslag. 1932 skapades ett förbud mot att tillsluta öppna försändelser med stift som kunde skada postpersonalen. Till öppna försändelser räknades varuprov, trycksaker och affärshandlingar.

Pengar
 Förbud mot att i vanliga brev sända pengar hade diskuterats redan under 1800-talet. Skälet var att man ville undvika den frestelse som dessa försändelser kunde utöva på postpersonalen. Inte förrän efter kongressen i Stockholm föreslog Generalpoststyrelsen att det infördes ett förbud mot att vanliga brev fick innehålla pengar, guld, silver eller andra dyrbarheter. Något beslut i frågan togs inte vad gällde den inrikes posthanteringen, det blev bara en rekommendation till allmänheten. Däremot skapades ett förbud mot att vanliga brev inte fick innehålla myntstycken, sedlar eller andra värdepapper utställda på innehavaren, obearbetad eller bearbetad guld eller silver, ädelstenar, smycken eller andra värdeföremål

Meddelanden
 En särskild grupp bildar de förbud som finns runt olika sorters meddelanden. Det första i raden handlar om lotterier. I ett kungligt brev  från 1917 förbjuds reklam för utländska lotterier eller hemska lotterier där inte tillstånd givits, på utsidan av försändelser eller innesluten i korsband. Korsband fick inte heller innehålla själva lottsedeln. I ett cirkulär från 1937 utvidgas detta till att även gälla vadhållning i samband med tävlingar.

 Det andra i gruppen är försändelser vars yttre, text och/eller bild kunde såra tukt och sedlighet eller vara förnärmande. Detta förbud tillkom redan 1886.
 Det tredje rörde sig om uppmaningar till lagbrott eller lagtrots.

 Korsband fick inte innehålla brev, anteckning eller handling, som har  egenskap av verklig och personlig skriftväxling. Försändelsen skulle lätt  kunna undersökas. Vid brott mot detta förbud så skulle avsändaren böta 5  kronor och försändelsen stoppades och befordrades inte. Samma förbud som  ovan gällde även för paket, med samma bestraffning vid upptäckt.


Ett vanligt kuvert använt som en banderoll runt en tidningen, vid kontroll av försändelsen upptäckte man att tidningen innehöll skrivna meddelanden vilket var förbjudet.


Avsändaren av korsbandsförsändelsen fick detta meddelande från Postkontoret Jönköping 1. I detta gavs han  valet att betala 5 kronor i böter eller "inkomma med ett skriftligt meddelande i saken".


Redan dagen efter inbetalade "brottslingen" de utdömda böterna enligt detta kvitto.

Flygfoto
 En krigstidsföreteelse var förbudet mot att befordra fotografier tagna från luften eller högt belägna platser. Fotografier kunde vara inneslutna eller vara avbildade på brevkort. Förbudet tillkom 15 januari 1940, senare under året blev det godkänt att befordra dessa fotografierna inrikes. Under 1942 lättades det generella förbudet så att fotografier, som fått tillstånd från Statens informationsstyrelse, även fick sändas i den  utrikes posttrafiken. 1947 ändrades tillståndsgivaren till att bli  Försvarsstaben.
 I ett cirkulär från 1950 förbjöds kartor i skala 1:200 000 eller större att sändas till utlandet om kartan inte var godkänd av försvarsstaben.


Ett brevkort som har godkänts för befordran inom Sverige, trots att det på bildsidan finns ett foto taget från en höjd eller ett kyrktorn över Haparanda och med Torneå i bakgrunden.

Assurans-, postanvisnings- och postförskottsbelopp
 Assurans belopp som översteg det verkliga värdet var förbjudet. Förbud fanns mot att ändra, genom radering, överstrykning eller annan ändring, det angivna assurans-, postanvisnings- eller postförskottsbeloppet på försändelserna.

Assurerade försändelser
 Kuvertet som används till ett assurerat brev får inte ha färgade kanter inte heller får det vara ett fönsterkuvert.

Inkassering
 Till en inkasseringshandling får inte ett brev eller annat skrivet meddelande bifogas.

Frankotecken


Ett brev där avsändaren har klippt ut en valörstämpel från en helsak och klistrat denna på ett kuvert som frankering. Detta var förbjudet, frankeringen har nollats och lösenbelagts.

Frankotecken från helsaker var förbjudet att klippa ur och klistra som frankering på annan försändelse. Vidare fick man inte klippa sönder frimärken för att sedan sammanfoga och klistra de delar som inte var makulerade till ett helt ostämplat frimärke.

Frimärkning


Ett rekommenderat brev där man inte har särat på frimärksparet och därför har posttjänstemannen gjort anteckningen ”frim av avs”. Detta var för inhemska brev bara en rekommendation och inget förbud.

 Om möjligt så skulle frankeringen ske i övre högra hörnet på försändelsens framsida. Frimärket fick inte sticka ut över försändelsens kant på rekommenderade eller assurerade brev, om så avvisades och mottogs inte sådana försändelser. Om fler än ett frimärke utgjorde frankeringen på utrikes rekommenderade eller assurerade brev så rådde förbud mot fästa frimärkena med mindre än en halv frimärksbredds avstånd från varandra. För inhemska var detta bara en rekommendation. Inte alltför sällan kan man på sådana försändelser se en handskriven anteckning ” frimärkt av avsändaren”. Orsaken till förbudet mot att ha tätt klistrade märken på dessa brev var önskan att eliminera risken att någon bakom dessa stora ytor av frimärken försökte öppna och plundra innehållet.
 Det var enligt ett cirkulär från 1936 förbjudet för mottagaren att avlägsna frimärken från postanvisningar eller adresskort, detta förbud tillkom för att stävja bruket att avlägsna jubileumsfrimärken.

Etiketter
 Det var förbjudet att, på assurerade brev och askar samt rekommenderade brev som innehöll pengar eller andra värdesaker, fästa andra etiketter än postala.  Detta förbud gällde oberoende om försändelsen skulle sändas in-  eller utrikes. Andra försändelser än de ovan uppräknade fick ha etiketter, bara dessa till utseendet inte kunde förväxlas med frankotecken, för då  fick de bara fästas på försändelsens baksida. På postanvisningar fick etiketter endast fästas på kupongen. Ett förbud fanns angivet 1926 mot att fredsmärken från Svenska Världsfredsmissionen fick klistras på försändelser.


En inrikes postanvisning där man trots förbud har klistrat en Verdandi etikett bredvid frimärket vilket ju var förbjudet.

Exportförbud
Från tid och annan så kan man läsa om att vissa varor inte fick exporteras till vissa länder. Dessa förbud var initierade av mottagarlandet. Till Norge var det 1922 bl.a. förbjudet att exportera sprithaltigt hårvatten och timotejfrö. Till Tyskland var det förbjudet att skicka riksmarksedlar och mynt enligt cirkulär från 1936. Under andra världskriget infördes exportförbud på mycket, för all export krävdes exportlicens. Från ett cirkulär från 1941 kan man utläsa att frimärkssamlingar var undantagna från exportförbud, 1943 undantogs kinematografisk film.

Litteratur;
Poststadga från UPU kongressen i Madrid 1920, Stockholm 1924, London 1929,
Kairo 1934, Buenos Aires 1939, Paris 1947, Bryssel 1952, Ottawa 1957 och
Wien 1964.
Kungl. Generalpoststyrelsens Cirkulär, 1920 – 1969
Anteckningar till Allmänna Poststadgan, Grape 1929, 1936, 1943, 1955

Kjell Nilson 2004-04-19