Historia

Första gången försändelseslaget fonopost omnämndes var i postkonventionen från UPU kongressen i Buenos Aires 1939. Där stod skrivet att fonopostförsändelser var avsedda till att befordra grammofonskivor. Dessa skulle vara försedda med starkt omslag och fick inte inlämnas tillslutna. Från 1 juli 1940 kunde fonopostförsändelser skickas till Sverige, från de länder som Svenska Postverket hade en överenskommelse. Först 1959 kunde man skicka fonopostförsändelser från Sverige.

Regler

Från reglementet som blev resultatet av UPU kongressen i Paris 1947 framgick det att fonopostförsändelser tillhörde brevposten. Enligt Postfördraget från år 1952 så skulle inte under- eller ofrankerade försändelser befordras.
Från kongressen i Bryssel som hölls 1952 kan man läsa följande förändringar; att förutom grammofonskivor räknas ljudupptagningar på tråd till fonopost. Vidare så skulle de läggas i starkt omslag eller låda, som inte fick vara tillsluten.
Vid kongressen i Ottawa 1957 kom ytterligare tillägg, ljudupptagningar på band räknades till fonoposten. Ljudupptagningar s.k. talböcker, som var avsedda uteslutande till bruk för blinda och var avsända av eller adresserade till ett officiellt erkänt blindinstitut eller bibliotek, skulle taxeras som det billigare försändelseslaget blindskrift och befordrades därför portofritt med undantag av eventuell luftpostavgift.
Efter denna kongress bestämde sig Postverket för att införa försändelseslaget fonopost. I det Allmänna Cirkuläret från den 17 mars 1959 kom det detaljerade regler och instruktioner för svenska kunder.  Dessa var i stort en summering av den tidigare information som vi har kunnat läsa i de tidigare nämnda reglementena. I cirkuläret kunde man läsa att: Sverige skulle i fortsättningen deltaga i den internationella utväxlingen av fonopostförsändelser i såväl ankommande som avgående riktning med de länder som man hade avtal med. Fonopostförsändelser var ett försändelseslag avsett för grammofonskivor eller ljudupptagningar gjorda på band eller tråd. Innehållet skulle vara försett med starkt omslag eller inlagt i en låda, som inte fick tillslutas. På adressidan skulle med tydliga bokstäver ange ordet ”Phonopost”. Försändelsen fick innehålla väl förpackade grammofonnålar. Det var tillåtet att på adressidan trycka en anvisning på ett eller flera språk med instruktioner för hur ljudupptagningen skulle ske. I övrigt fick försändelserna inte innehålla något förutom vad som ovan sagts. Fonopost försändelserna räknas internationellt till AO-försändelser, en gruppering inom brevförsändelser som vi kallar korsband.
Införandet av fonopost från Sverige till utlandet skedde den 1 april 1959. Fonoposten har aldrig fått någon större omfattning, men några exemplar är kända.
Försändelseslaget upphörde i Sverige den 30 juni 1971, som en konsekvens av de beslut som fattades vid Världspostkongressen i Tokyo 1969.

Adress

Adressen skulle enligt 1952 års Postfördrag skrivas med latinska bokstäver i längdriktningen på den högra halvan av försändelsens framsida, adressort och land skulle skrivas med stora bokstäver. Adressen skulle skrivas så noggrant och fullständigt så att efterforskningar inte behövde föregå utdelningen. Frimärke eller frankostämplar skulle anbringas i övre högra hörnet av försändelsen. Avsändarens namn och adress kunde skrivas på vänstra delen av framsidan om de inte störde övrig text, annars skulle de skrivas på baksidan. Icke postala märken, vinjetter för välgörande ändamål eller märken som kunde förväxlas med frimärken var förbjudna att fästas på adressidan.
 

Mått och vikt

Försändelsen fick väga max 300 gram. Försändelsens längd, bredd och tjocklek fick tillsammans inte överstiga 60 cm, där den största utsträckningen inte fick överstiga 26 cm. Minimåtten var desamma som för brev till utlandet, d.v.s. 10 cm x 7 cm.

Tilläggstjänster

Luftpost

Tilläggsavgiften för flygpost beräknades som för korsband. I övrigt gällde villkoren som för brev.

Övriga tjänster

Fonopostförsändelser kunde sändas express så väl som per postförskott.

Portotaxor

Till utlandet, endast vissa länder
 
 

Vikt	1/4  1959  -  30/6  1962	1/7  1962  -  30/6  1964	1/7  1964  -  31/12  1965	Vikt	1/1  1966  -  30/6  1971
20 g	30	35	45	50 g	50
40 g	50	60	75	100 g	100
60 g	70	85	105	150 g	150
o.s.v.  per ytterl..  20 g	20	25	30	o.s.v.  per ytterl..  50 g	50
Max. vikt	300 g	300 g	300 g	-	1 kg

 Litteratur;

Poststadga från UPU kongressen i Buenos Aires 1939, Paris 1947, Bryssel 1952, Ottawa 1957 och Wien 1964.
Kungl. Generalpoststyrelsens Cirkulär, 1939 – 1969
Kungl. Poststyrelsens Allm. Cirkulär, 1971-196 § 30
Anteckningar till Allmänna Poststadgan, Grape 1929, 1936, 1943, 1955
---
Kjell Nilson 2002-04-09