Historik
 

Den 1 oktober 1864 slöts ett postfördrag mellan Preussen och Sverige. I detta angavs att expresstjänst kunde begäras för vanliga, rekommenderade och assurerade brev. Denna tjänst utökades den 1 juli 1869 att även gälla post till och från Danmark. Samma tjänst utökades att gälla för Norge den 1 april 1879. Fram till detta datum betalades den utrikes expressavgiften kontant och utan att något frimärke åsattes försändelsen som bevis för att avgiften hade erlagts. Från detta datum skulle frankering som motsvarade expressavgiften åsättas försändelsen. Expressetiketter kom till användning först 1911.

Än idag så förekommer det att betydelsen av express missförstås. Express innebar att försändelsen vid ankomsten till mottagarpostanstalten delas ut omgående av särskilda brevbärare genom en speciell expresstur skiljd från de ordinarie brevbärarturerna. Detta under förutsättning av sådana särskilda expressturer förekom på adressorten. Detta innebar att expresstjänsten bara förekom på större orter.

Det var först den 1 januari 1873 som expresstjänsten kunde begäras för inrikes brev, inklusive sådana med rekommendation och assurans, expressavgiften erlades med frimärken. Fram till expressetiketternas tid skulle avsändaren på kuvertet skriva "Fortskaffas med express" eller senare bara "Express", texten skulle vara understruken i rött eller blått vid inlämningspostanstalten. Före den 1 december 1899 skedde så många försök som behövdes för att utdelningen skulle slutföras. Efter den 1 december 1899 skedde bara ett försök att dela ut expressförsändelsen, om mottagaren inte fanns tillgänglig för att ta emot försändelsen eller om den skulle eftersändas så lades brevet till den ordinarie brevbärarturen. På kuvertet skulle orsaken till varför försändelsen inte kunde delas ut som expresssförsändelse anges.

Om en inrikes expressförsändelse var otillräckligt frankerad så skulle expressangivelsen strykas över och försändelsen behandlas som en vanlig försändelse. Otillräckligt frankerade expressförsändelser från utlandet skulle behandlas som om de var riktigt frankerade och inte lösenbeläggas.

UPU regler

I samband med kongressen i Madrid 1920 fastslogs följande regler för expressförsändelser; både brevförsändelser och paket skulle omedelbart utdelas av särskilda brevbärare, om sådana fanns, vid ankomst till mottagarpostanstalten. Då adressaten är boende utanför ett lokalbrevbärarområde så kunde en särskilda expressavgift tas ut, detta blev aldrig fallet i Sverige. För paket skulle bara ett försök göras att utlämna paketet eller dess avi. Därefter övergår den till den vanliga posthanteringen. I den internationella trafiken så skulle expressavgiften tillfalla inlämningslandets postverk.

Vid Stockholmskongressen 1924 ändrades reglerna runt otillräckligt eller ofrankerade expressförsändelser, dessa skulle nu lösenbehandlas i likhet med övriga försändelser. Vidare kunde länderna i UPU nu utge särskilda frimärken med texten "Exprès" eller motsvarande på utgivarlandets språk. I Sverige utgavs aldrig sådana märken. Försändelser med dessa expressfrimärken behövde inte ha någon expressetikett eller den skrivna texten "Express".

Vid kongressen 1929 beslutades att vid eftersändning till annat land så skulle den begärda och betalda expresstjänsten annulleras.

I Bryssel 1952 tillkom en bestämmelse om att vanliga och rekommenderade försändelser kunde av mottagaren begäras att de omedelbart skulle utdelas som expressförsändelse och följaktligen fick mottagaren betala landets expressavgift, i Sverige gällde detta från 1 juli 1953. Vidare finns det angivet att för försändelse som inte kunde utdelas vid första försöket så skulle etiketten eller expresstexten överstrykas med två streck.

I Postfördraget från kongressen 1957 i Ottawa tillkom en bestämmelse om att för svarsdelen av dubbla brevkort kunde endast express begäras och erläggas av den ursprunglige avsändaren.

Övriga regler

Den 19 juli 1920 angavs i ett cirkulär att om express har begärts för rekommenderade och assurerade försändelser så måste en expressetikett även fästas på avin som inlämnaren fick som kvitto på inlämningen. Detta var en signal på att express var begärd. Den 20 april 1921 påpekades i ett cirkulär att på försändelser där express fanns skrivet fick inte expressetikett anbrigas om inte fullständiga avgifter har erlagts av avsändaren.
I Expeditionsreglementet till postutväxlingsavtalet mellan Sverige, Danmark och Norge från 1924, angavs att expressbefordran kunde ske till de orter där sådan expressutdelning kunde ske. Detta understryker att expressutdelning bara kunde ske på vissa oftast större orter.
I ett cirkulär från den 11 december 1929 fanns det, som ett förtydligande, angivet att rekommenderade expressförsändelser skulle bäras ut av expressbrevbärningen.

I ett KGPSC från den 12 juni 1935 fann man att postmästare och stationsmästare uppmanades att tillse att, expressbuden som skulle bära ut utbetalningskort eller adresskort, samtidigt förutom avin skulle medföra medlen eller paketet, högsta belopp dock 500 kronor. Förutsättningen för detta förfarande var dock att det inte skapande olägenhet och att det kunde ske under betryggande former. För att utröna om adressaten var hemma så uppmanades man att innan utbärningen använda telefonen för att ringa och kontrollera.

Den 27 oktober 1937 stod det att läsa i ett cirkulär att mottagare av telegrafiska postanvisningar skulle underrättas genom expressbrev, där expressutdelning förekom, i stället för genom telegram.

I Allmänna Poststadgan gällande från den 1 oktober 1941 fanns angivet att; då adressat inte anträffades kunde försändelsen nedläggas i adressatens brevlåda, om sådan fanns.

Den 25 juni 1942 angavs i ett cirkulär att Militärexpress skulle behandlas så skyndsamt som möjligt och att en sådan försändelse inte kunde rekommenderas, detta gällde från 1 juli samma år. Samma år i ett cirkulär från den 26 oktober fastställdes, gällande från den 1 november, att express inte kunde begäras till fält- eller marinpostnummer.

I ett cirkulär från den 19 december 1944 angavs att allmänheten ofta förväxlar il- och expresstjänsten. Det var viktigt för mottagande posttjänstemannen att informera om att expressavgift inte innebar någon snabbare befordran utan endast gav en snabbare utdelning efter ankomsten till adressorten.
I ett cirkulär från den 19 januari 1946 fanns angivet att för post till ett fältpostnummer fick inte express begäras.

I cirkuläret som meddelade att aerogram skulle införas den 20 september 1949 angavs att bl.a. express kunde vara en tilläggstjänst till aerogram.
I cirkulär 36 från 1951 fanns instruktioner om att från den 15 juni kom endast vanliga brevförsändelser och paket att kunna utdelas express på sön- och helgdagar där expresstjänst var anordnad.

I ett cirkulär från den 25 november 1952 fanns instruktionen om att expressförsändelser till box- och fackadresser skulle, om inte annat hade överenskommits, utdelas till box- eller fackinnehavarens bostad eller kontor. Alltså inte nedläggas i dennes postbox eller fack.

I ett cirkulär från den 12 augusti 1968 så påpekades återigen att allmänheten ofta blandar samman vad il respektive express innebär. Särskilt borde posttjänstemän påpeka för kunderna att expresspaket inte befordras snabbare utan att det endast delas ut tidigare på adressorten.

Den 9 maj 1969 kom, på grund av upprepad felhantering, ett totalt klargörande för hur expressförsändelser skulle behandlas. Trycksaker som det hade begärts express för skulle flygbefordras utan att luftpostavgift hade erlagts.

Expresshantering i Stockholm

Mellan 1929 och 1945 gällde särskilda regler för expresshantering av lokala försändelser i Stockholm. För den normala expressavgiften så ingick under dessa år även att försändelsen hämtades av expressbrevbärare. Orsaken till denna utökade service får nog sökas i den konkurrens som lokalpostföretagen utgjorde, sannolikt utgjorde även de cykelbud som många firmor hade också en orsak.

För att få utnyttja denna service så skulle den som önskade ringa till postens expressavdelning och beställa hämtning av en lokal expressförsändelse. Den mottagande posttjänstemannen antecknade då på en ordersedel, tiden för det mottagna samtalet, var expressförsändelsen skulle hämtas och var expressförsändelsen skulle avlämnas. Därefter startade skyndsamt hämtningen av försändelsen. Av bevarade ordersedlar kan man avläsa att detta ofta skedde inom en timma efter telefonsamtalet. Vid avhämtningen antecknade expressbrevbäraren; klockslag för mottagandet, försändelsens vikt, avgiftens storlek samt om avgiften hade erlagts kontant till honom eller om försändelsen redan var frimärkt av avsändaren. Vid kontantbetalning till expressbudet så stämplades försändelsen med en gummistämpel på platsen. Väl inkommen till expressavdelningen så frimärktes ordersedelns baksida med frimärken som motsvarade avgiftsbeloppet och frankeringen stämplades. Avgiften var summan av lokalportot och expressavgiften. Under andra halvan av 1940 verkar det som om expressavgiften dubblerades till 60 öre, men från 1 januari 1941 var den åter 30 öre.

Efter hämtningen togs försändelsen antingen in till expressavdelningen för senare utdelning eller om adressen där försändelsen skulle avlämnas låg inom det inhämtande expressbudets tur och det passade, så bars försändelsen direkt ut utan att passera expressavdelningen. I samband med utdelningen så antecknade expressbudet tiden för avlämningen på ordersedeln.

De gummistämplar som användes var av tre typer. En stämpel hade ordet EXPRESS understruket och i versaler, den andra med texten POSTENS EXPRESS med en kraftig ram runt om också i versaler samt slutligen en tredje, liknande men utan ram.

Etikett

En etikett är postalt sett en signal till postpersonalen på hur en försändelse skulle hanteras. Första gången en expressetikett finns omnämnd är den 16 december 1911. Den första etiketten fick blankettnummer 325, vilket expressetiketter behöll fram till 1964 då expressetikettens blankettnummer ändrades till 2112.11 Etiketten skulle användas både för inrikes såväl som utrikes försändelser. För paket skulle etikett anbringas på både paketavin såväl som på själva försändelsen. Alternativt kunde försändelsen förses med likalydande stor och tydlig påskrift. Att utrikes expressförsändelser som ankom till Sverige utan expressetiketter skulle vid ankomsten till utväxlingspostanstalten få en expressetikett påsatt, anges i ett cirkulär från den 29 juni 1922.

I ett cirkulär från 31 mars 1926 står det att express- och luftpostetiketter kunde utlämnas till allmänheten efter prövning av respektive postmästare vid postanstalterna.

Det fanns redan från starten av expresstjänsten en viss oklarhet hos allmänheten om vad den egentligen innebar, det var därför som texten på expressetiketten i juli 1952 ändrades till EXPRESSUTDELNING, för att understryka att tjänsten handlade om att försändelsen skulle utdelas snabbare och att den inte hade med transporttiden mellan den avsändande orten och den mottagande orten att göra.

Etiketterna trycktes ursprungligen på rött papper i ark om 5 (vertikalt) gånger 2 (horisontellt), detta gav etiketter med både 2, 3 och 4 sidig tandning.

De olika expressetikett typerna beskrivs nedan. Typ 1 till 6 levererades i ark och typ 7 till 9 levererades i band. De år som är angivna i beskrivningen nedan är första tryckår.

Typ	Beskrivning
1	ram: 35x15 mm, svart text på tunt vaxat mörkrött papper, grotesk stil (1911)
2	ram: 35x15 mm, svart text på tunt vaxat mörkrött papper, antikva stil (1916)
3:1	ram: 35,5x15 mm, svart text på tunt ljusrött papper, antikva (2,5mm bokstäver) stil, perforerat (1918)
3:2	ram: 35,5x15 mm, svart text på tunt ljusrött papper, antikva (2,5mm bokstäver) stil, genomstick (1920)
3:3	ram: 35,5x15 mm, svart text på vaxat mörkrött papper, antikva (2,5mm bokstäver) stil, genomstick
4	ram: 35x15 mm, svart text på ljusrött vanligt papper, grotesk stil (3 mm bokstäver) stil (1917)
5	ram: 35x15 mm, svart text på ljusrött vanligt papper, antikva (3mm bokstäver) stil (1917)
6	ram: 31x19 mm, svart text på tunt vaxat mörkrött papper, antikva stil, genomstick (februari 1927)
7	ram: 32x11 mm, svart text på rosarött vanligt papper, antikva stil, genomstick, häfte 20x10 (mars 1947)
8	ram: 33x15 mm, vit text på rött papper, antikva stil, genomstick (oktober 1950)
9	ram: 33x15 mm, vit text på rött papper i olika nyanser, grotesk stil, genomstick, texten ändrad till EXPRESS-UTDELNING (juli 1952)

 
 
 

Typ 1	Typ2	Typ 3:1	Typ 3:2
Typ 3:3	Typ 4	Typ 5	Typ 6
Typ 7	Typ 8	Typ 9

Nedan en tabell att användas som lathund vid typning av expressetiketter:

Typ	Ram (mm)	Textfärg	Papper	Stil	Anmärkning	Perforering antal sidor
1	35x15	Svart	Vaxat mörkrött	Grotesk		2/3/4
2	35x15	Svart	Vaxat mörkrött	Antikva		2/3/4
3	35,5x15	Svart	Ljusrött/vaxat	Antikva	Bokstäver 2,5 mm	2/3/4
4	35x15	Svart	Ljusrött	Grotesk		2/3/4
5	35x15	Svart	Ljusrött	Antikva	Bokstäver 3 mm	2/3/4
6	31x19	Svart	Vaxat mörkrött	Antikva	Genomstick	2/3/4
7	32x11	Vit	Rosarött	Antikva	Genomstick	2
8	33x15	Vit	Rött	Antikva	Genomstick	2
9	33x15	Vit	Rött i nyanser	Grotesk	Genomstick, ny text	2

Portotaxor
 
 

Inrikes

1/1  1873  - 30/6  1887	1/7  1887  - 30/6  1921	1/7  1921  - 30/9  1925	1/10  1925  - 31/3  1948	1/4  1948  - 31/5  1957	1/6  1957  - 30/6  1962	1/7  1962  - 30/6  1964	1/7  1964  - 31/12  1966	1/1  1967  - 31/12  1968	1/1  1969  - 30/9  1971
18	20	50	30	40	60	70	100	140	250/ 280¹

¹ för paket tillkom moms, avrundat

Nordiska länderna.

Finland räknades till Utomnorden fram till 1 juli1930, samma gällde för Island fram till 1 januari 1935. Till Nordiska länderna räknades, vad gäller avgiften, Lettland från den 1 februari 1937, Estland från den 1 maj 1937 och Litauen från 1 juni 1938. Dessa tre länder återfördes till Utomnorden i samband med att de ockuperades av Sovjetunionen under december 1940.

	1/7  1869  - 31/12  1873	1/1  1874  - 30/6  1892	1/7  1892  - 31/1  1921	1/2  1921  - 30/9  1923	1/10  1923  - 30/9  1925	1/10  1925  - 30/6  1930	1/7  1930  - 30/6  1936	1/7  1936  - 31/3  1948	1/4  1948  - 30/9  1950	1/10  1950  - 31/5  1957	1/6  1957  - 30/6  1962	1/7  1962  - 30/6 1964	1/7  1964 - 31/12 1966	1/1  1967 - 31/12 1968	1/1  1969 - 30/9 1971
Övriga försändelser	¹25	¹20	20	50	50	50	30	30	40	40	60	70	100	140	250
Paket	-	-	36	50	40	50	50	60	95	135	135	135	135	140	140

¹ till en början bara till Danmark, från 1 april 1879 även till Norge

Utomnorden

	1/10  1864  - 31/3  1869	1/4  1869  - 30/6 1904	1/7  1904  - 31/1  1921	1/2  1921 - 30/6  1921	1/7  1921 - 30/9  1922	1/10  1922  - 30/9  1925	1/10  1925  - 30/6  1936	1/7  1936  - 31/3  1948	1/4  1948  - 30/9  1950	1/10  1950  - 30/6  1962	1/7 1962 - 30/6  1964	1/7  1964  - 31/12 1966	1/1  1967 - 31/12 1968	1/1  1969 - 30/9 1971
Övriga försändelser	¹27	¹25	¹25	80	80	60	50	60	60	60	70	100	140	250
Paket	-	-	²36	36	40	40	50	60	95	135	135	135	140	140

¹ endast till Preussen/Tyskland före 1 maj 1913

² endast paket till England via Göteborg, från 29 mars 1913 även till Tyskland och från 1 maj 1913 ytterligare ett 25-tal länder

Brevkort till Pesaro i Italien dit det anlände den 15 september 56. Brevkortsportot var 25 öre och expressavgiften var 60 öre, expressetikett typ 9.

Litteratur;

Poststadga från UPU kongressen i Madrid 1920, Stockholm 1924, London 1929, Kairo 1934, Buenos Aires 1939, Paris 1947, Bryssel 1952, Ottawa 1957 och Wien 1964.
Kungl. Generalpoststyrelsens Cirkulär, 1920 - 1969
Allmänna Poststadgan 1925, 1932
Anteckningar till Allmänna Poststadgan, Grape 1929, 1936, 1943, 1955
Bältespännaren, Organ för samlarföreningen Bältespännarna, Nummer 1 Februari 1991