Historik

Vid Wienkongressen 1891 utvidgades värdebrevsavtalet med bestämmelser för något som kallades askar med angivet värde. Vid UPU kongressen i Madrid 1920 utformades detaljerade bestämmelser om försändelseslaget, som senare ofta kallades för ”assurerade askar”. Försändelseslaget tillhörde brevposten, varför inga adresskort behövdes, askarna befordrades med samma hastighet som brev. Syftet med försändelsen var att kunna skicka smycken och andra dyrbarheter på ett säkrare sätt. Utväxlingen av assurerade askar var begränsat till de länder som kommit överens om att assurerade askar kunde sändas mellan länderna.

I Kungliga Generalpoststyrelsens cirkulär från den 6 november 1922 meddelades att utväxlingen av askar med angivet värde kommer att anordnas mellan Sverige och vissa främmande länder. Vilka länder som Sverige hade avtal med om utväxling av assurerade askar förändrades över tiden och fanns att läsa i Brevtaxorna. De avgifter som skulle betalas var dels en befordringsavgift om 15 öre per 50 gram, dock lägst 60 öre, och dels den vanliga assuransavgiften.

Att det har sänts assurerade askar från Sverige går att finna i statistiken. Däremot syns det vara väldigt få av dessa askar som har överlevt för att kunna granskas av eftervärlden. Hittills är ingen assurerad ask känd bland samlare i Sverige. Detta är i och för sig kanske inte så konstigt, då försändelsen inte är speciellt hanterbar. Sannolikt rör det ju sig om ask som, om den var gjord av trä, måste vara minst 3 cm tjock. Jag kan tänka mig att dessa askar återanvändes om och om igen, man klistrade bara på en ny fram- och baksida av papper, samt skrev de nya adress- och assuransuppgifterna.

Assurerade askar upphörde som försändelseslag den 1 januari 1976 (Kassanytt 1975 – 288: 3.1, 1975-12-16).

Mått och vikt

Enligt reglementet som antogs under kongressen i Madrid och som frivilligt skulle tillämpas från 1 januari 1922, så skulle varorna vara inneslutna i hållbara askar av antingen metall eller trä. Om den var av trä så skulle väggarnas tjocklek vara minst 8 mm. Måttet på asken fick inte överstiga 30 cm i längd, 10 cm i bredd och 10 cm i höjd. Enligt Postfördraget 1929 så skulle askens bredd utökas till 20 cm, denna ändring kom att gälla i Sverige från 1 juli 1930. Minimimåttet för fram- och baksidan fick inte understiga 10 x 7 cm. Maximalt skulle assurerade askar få väga 1 kg. Vikten på den assurerade asken skulle antecknas i övre vänstra hörnet av adressidan. Askarna skulle vara ombundna med korsslaget starkt bindgarn utan knutar. Garnets båda ändar skulle förenas under ett sigillavtryck i lack, bärande ett särskilt märke. Askarna skulle dessutom förseglas på de fyra sidoytorna med sigillavtryck av lack. Locket och bottnen skulle vara överdragna med vitt papper på vilket mottagarens namn (initialer fick inte skrivas) och adress samt innehållets värde skulle skrivas.

Övriga regler

Raderingar eller ändringar i texterna fick inte förekomma och blyerts-, anilin- eller färgpenna fick inte användas. Värdet skulle på adressidan anges i inlämningslandets valuta såväl i siffror som med bokstäver. Beloppet skulle även omräknas till guldfrancs och detta belopp skulle skrivas i siffror bredvid eller under de tidigare angivna siffrorna. Detta framkom, i ett cirkulär från den 7 september 1925, beloppet skulle vara skrivet med färgpenna och vara understruket. För assurerade askar skulle tillämpas samma regler som för assurerade brev och de skulle karteras. På försändelserna skulle sättas vanliga assuransetiketter. Eftersändning var avgiftsfri med länder som Sverige hade avtal. Dock kunde man i Poststadgan från 1925 läsa att inga andra etiketter, än de postala, fick förekomma på asken. Askarna fick innehålla tullpliktiga föremål, om så var fallet så skulle en tulldeklaration medfölja asken. Om asken skulle utlämnas avgiftsfritt så måste den vara försedd med en färgad etikett med texten; Francs de droits (Bl. 292), vilket betyder ”utelämnas avgiftsfritt”. För assurerade askar som var sända till Sverige kunde förtullning ske genom postverkets försorg mot särskild avgift.
Det var förbjudet att ange ett högre värde på innehållet än vad som var innehållets verkliga värde. Om så hade skett medvetet så förlorade avsändaren all rätt till ersättning om försändelsen skadades eller förstördes. Vidare kunde denna överträdelse av reglerna innebära att avsändaren blev lagförd i hemlandet. Det var inte förbjudet att ange ett lägre värde än det verkliga vid assureringen.
Adresspostanstalten skulle vid ankomsten, på baksidan stämpla en ankomststämpel.

Innehåll

Det var förbjudet att sända askar vars innehåll var otillåtet att införa till eller sprida i mottagarlandet. Vidare så fick inte asken innehålla brev eller anteckningar, som kunde ersätta brevväxling. Asken fick inte innehålla mynt, sedlar eller andra värdepapper. Däremot fick asken innehålla en faktura. I Postfördraget 1929 anges förbud mot att sända narkotika och bedövningsmedel i assurerade askar, om det inte skedde i medicinskt eller vetenskapligt syfte.
Askar som inte uppfyllde de uppsatta villkoren skulle återsändas till avsändarlandets postverk.

Tilläggstjänster

Luftpost

Om länderna hade överenskommit det, så kunde assurerade askar sändas med luftpost, samma taxor som gällde för övriga brevförsändelser gällde även för assurerade askar. Från den 1 september 1953 kunde assurerade askar sändas luftpost inom Europa, till de länder där man hade utväxling av dessa, utan luftpostavgift. Dock fanns en begränsning, assurerade askars med ett assurans värde överstigande 8 500 kr inte fick sändas med luftpost.

Övriga tjänster

Assurerade askar fick sändas med express. Man fick begära mottagningsbevis och postförskott såväl som begära återtagande eller adressförändring.
 

Portotaxor
 

Till utlandet, endast vissa länder
 
 

Vikt	6/11  1922  -  30/6  1940	1/7  1940  - 30/6  1962	1/7  1962  -  30/6  1964	1/7  1964  -  31/12  1966	1/1  1967  -  31/12  1975
200 g	60	100	150	200	250
250 g	75	125	150	200	250
300 g	90	150	180	240	300
o.s.v per ytterl. 50 g	15	25	30	40	50

Max. vikt 1 kg
 
 

Litteratur;

Poststadga från UPU kongressen i Madrid 1920, Stockholm 1924, London 1929, Kairo 1934, Buenos Aires 1939, Paris 1947, Bryssel 1952, Ottawa 1957 och Wien 1964.
Kungl. Generalpoststyrelsens Cirkulär, 1920 - 1969
Allmänna Poststadgan 1925, 1932
Anteckningar till Allmänna Poststadgan, Grape 1929, 1936, 1943, 1955
Brevtaxan, 1930
Kassanytt, 1975